"Här sitter jag, Eva
Med min son Abel.
Om ni hittar min som Kain,
säg honom att..."

Ovanstående text har hittats inristad i en av fångvagnarna påväg till auschwitz, skriven av en judisk kvinna.

vad tror ni hon menade med texten?

Det är ju uppenbart att hon menade något bibliskt. Kain dödade Abel, Eva var mamma till de båda.
Om någon hittar min son Kain, säg honom att... Att vadå? Vad säger en mamma till sin mördare till son?

Denna kvinnan satt alltså instängd i en proppfull vagn, påväg till ett förintelseläger utan dess like, och tänkte på hur en mamma till någon av fångvaktarna skulle känna. Vad skulle denna mamma kunna säga till sin son, mördare till flera miljoner av sin egen sort?

Jag beundrar och ser upp till folk som tycker synd om andra när de i själva verket har det mycket sämre, som i exemplet ovan. Som puttar undan sin egen sorg och sin egen smärta och tänka att fyfan, vad ska denna människa, som skadat mig så, tänka senare i livet? Vilken skam, vilken ånger. och det är verklgien ingen känsla man vill bära med sig.

Tänk att vara en mördare. Tänk att se sina föräldrar i ögonen och veta att man verkligen har gjort dem oförlåtligt besvika. Vilken skam, vilken ånger.