1 sak jag alltid hatat är skitsnack. Små bitterfittor som inte har något eget liv lägger sig i andras vettu! Sprider rykten och sårar.  
Jag tycker också att om någon ger en en hemlighet, så stannar den hos en. A secret that´s not mine, isn´t mine to tell.

På så vis vet också alla mina vänner att de kan säga vad de vill till mig, utan att jag sprider det vidare eller själv blir ledsen över det.. Ibland blir det ju bara så att man uttalar sig klumpigt.,

Fast när dom där klumpiga uttalandena blir fler? Eller när personen bara svara på sms när hon själv vill coh ahr lust? När svaren slutar komma helt? När hon blir kort på msn? När hon inte är beredd att hjälpa mig om jag skulle behöva?

Då blir jag ledsen. Jag visar det inte för det kanske inte alls är som jag tror? Hon kanse bara hade lite pengar kvar på mobilen?

Saken är den att jag inte pallar lägga energi på att vara ledsen. Jag vill vara glad och jag är glad. Livet är för kort och jag har inte råd att vara en bitterfitta.

Jag vill inte vara den som slutar svara, jag vill inte vara en tjej på payback-time humör. Jag vill inte visa mig bitchig bara för att personen i fråga är bitchig mot mig. Jag vill inte vara en tjej som är kort och tvär och slutar svara på sms. Det är inte min stil,  och jag vet alldeles för väl hur kränkande den behandlingen är.

Jag vill inte spela samma spel som du, jag vill inte vara med. För man kan inte spela det spelet med taggarna inåt. Man måste vara beredd på att bli så jävla sårad och sedan finna styrkan att vara stark nog att slå igen med samma mynt.

Och det är inte jag beredd att göra.