Vet ni så bra vi har det?
Hejsan!
Jag har precis ätit korv och potatismos med såndära jättegod senap till. Innan dess pluggade jag till historieprovet på måndag då jag ska gå till skolan efter en veckas lov.
Igårkväll tittade jag på film med människor i stallet, och efteråt gick vi på spökrunda i skogen. Jag höll mig torr från alla vattenpölar med hjälp av mina varma, vattentäta kängor. Imorse kom jag hem från stallet och hemma väntade mamma och Therese som tittade på Mammas pojkar på datorn. Mamma kramade mig och frågade hur jag haft det. Pappa är på jobbet, men tarbilen hem snart
Jag packade jag upp min älskade kamera, fullproppad med underbara minnen från de senaste dagarna, tillsammans med min kudde och sovsäck. Tack vare kudden coh sovsäcken sov jag jättegott inatt, då det var under 0 grader, men jag frös inte ett dugg tack vare sovsäcken. Jag vaknade i stallet bland hästar jag älskar, bland människor jag älskar. Jag vaknade.
Ett barn i Saharas öken har precis börjat traska hemmåt med fåren. Hennes dagliga sökan efter vatten lider mot sitt slut. Hon hittade inte något vatten idag, men kanske imorgon, om gud vill. barnets fötter är fulla av blåsor på grund av den varma sanden hon ej kan skydda sig mot. Hon har ju inga skor. Det har inte regnat på flera månader och den olidligt varma solen är äntligen påväg ner. Skymningen faller snabbt och hon springer hemåt med fåren fösandes framför sig. Förlora allt, utom fåren. Utan deras mjölk och kött överlever man itne i öknen. Hon bor med sin mamma, pappa oh 6 syskon. Snart ser hon brasan där hennes familj ,med flickans mor och farbröder, sitter för att hålla sig varma. När solen går ner sjunker även temperaturen. PÅ natten är det under 0 grader. Hon släpper in fåren i sin fålla och skyndar sig fram till familjen. Hon är lite sen, men hoppas på att pappa har tuggat i sig tillräckligt mycket kat för att inte märka det. Männen äter och även om flickan är hungrig om ett djur måste hon tyst vänta på sin tur. Hon visar heller inga känslor över att där, när det är hennes tur att äta, inte finns någon mat kvar. Hon går bara tyst in i familjens hydda, lägger sig på någon sorts duk hennes mamma vävt ihop, och somnar. Ingenting skyddar henne från nattens kyla, hon vandrar ensam om dagen, somnar ensam om natten och hoppas på att få vakna dagen efter. Om gud vill.
Jag har precis ätit korv och potatismos med såndära jättegod senap till. Innan dess pluggade jag till historieprovet på måndag då jag ska gå till skolan efter en veckas lov.
Igårkväll tittade jag på film med människor i stallet, och efteråt gick vi på spökrunda i skogen. Jag höll mig torr från alla vattenpölar med hjälp av mina varma, vattentäta kängor. Imorse kom jag hem från stallet och hemma väntade mamma och Therese som tittade på Mammas pojkar på datorn. Mamma kramade mig och frågade hur jag haft det. Pappa är på jobbet, men tarbilen hem snart
Jag packade jag upp min älskade kamera, fullproppad med underbara minnen från de senaste dagarna, tillsammans med min kudde och sovsäck. Tack vare kudden coh sovsäcken sov jag jättegott inatt, då det var under 0 grader, men jag frös inte ett dugg tack vare sovsäcken. Jag vaknade i stallet bland hästar jag älskar, bland människor jag älskar. Jag vaknade.
Ett barn i Saharas öken har precis börjat traska hemmåt med fåren. Hennes dagliga sökan efter vatten lider mot sitt slut. Hon hittade inte något vatten idag, men kanske imorgon, om gud vill. barnets fötter är fulla av blåsor på grund av den varma sanden hon ej kan skydda sig mot. Hon har ju inga skor. Det har inte regnat på flera månader och den olidligt varma solen är äntligen påväg ner. Skymningen faller snabbt och hon springer hemåt med fåren fösandes framför sig. Förlora allt, utom fåren. Utan deras mjölk och kött överlever man itne i öknen. Hon bor med sin mamma, pappa oh 6 syskon. Snart ser hon brasan där hennes familj ,med flickans mor och farbröder, sitter för att hålla sig varma. När solen går ner sjunker även temperaturen. PÅ natten är det under 0 grader. Hon släpper in fåren i sin fålla och skyndar sig fram till familjen. Hon är lite sen, men hoppas på att pappa har tuggat i sig tillräckligt mycket kat för att inte märka det. Männen äter och även om flickan är hungrig om ett djur måste hon tyst vänta på sin tur. Hon visar heller inga känslor över att där, när det är hennes tur att äta, inte finns någon mat kvar. Hon går bara tyst in i familjens hydda, lägger sig på någon sorts duk hennes mamma vävt ihop, och somnar. Ingenting skyddar henne från nattens kyla, hon vandrar ensam om dagen, somnar ensam om natten och hoppas på att få vakna dagen efter. Om gud vill.
Kommentarer
Trackback
